WordPress vill att jag skriver ner det första jag tänker på. En bottenlös flod av blod. Strömmar genom ett landskap som ser ut att vara kött. Han vet inte var han är och han vet inte var han ska. Han har inte kontroll på någonting. Han kan bara låta sig föras med av strömmen. Som är så ovanligt stark. Och han vill inte få in något blod i munnen eller lungorna. Det är så äckligt. Så kladdigt. Han tänker att han måste hålla huvudet ovanför ytan hela tiden. Att han måste nå land. Som är det här köttsliga äckliga. Han har inget annat val. Han börjar få slut på idéer. Blodet är så hemskt. Som att det kommer från en massa döda människor. Om det fanns något han kunde göra, något han kunde tänka sig göra, var att rädda dessa människor som nu förmodligen var döda. Vad hade hänt dem? Och varför befann han sig nu i deras blod? Denna flod som inte verkade ha någon botten. Till slut gav han upp. Till slut åkte huvudet under ytan. Men det som mötte honom var inte ännu mer blod. Det som mötte honom var faktiskt ingenting alls. Ett stort tomt mörker. Man skulle tro att det inte fanns någon luft där men han kunde fortfarande andas. Efter ett tag upptäckte han dock att han befann sig i en säng. Och att allt var som vanligt igen. Hur vanligt det nu kunde bli när man kastades mellan tid och rum under tid och otid…
Skogsnytt 