Som vanligt är det en massa känslor inblandade i det här avsnittet. Folk är otrogna mot varandra och konflikter kommer upp till ytan. Motståndet mot polisen gör sig påmint. Det genom att ett rivningsprojekt bebos av folk som anser sig ha rätten att bo där. Till en början tror poliserna att det är en brand där och väljer därför att bryta upp dörren. När de väl kommer in så upptäcker de dock att det bara är några personer som grillar och att det därför inte var någon brand som behövde släckas. Jag har svårt att hitta energin till att fortsätta att skriva men jag ska göra så gott jag kan. Det var ju trotts allt ett rätt intressant avsnitt. Så vad hände mer i avsnittet? Det var mycket stökigt på polisstationen som var full av arbetare. Men även Jesse har problem med kärlekslivet när han försöker förklara för en tjej att de inte kan vara ihop eftersom han aldrig kan bli en sådan person som är cool. Eller så som hon vill. Men de verkar inte vara tillsammans resten av tiden i alla fall så det kanske är lika bra att det blev som det blev. Det mesta av avsnittet handlade dock om det här rivningsprojekt och hur det bebos av folk som anser sig ha rätt att bod där. Det blir en ganska infekterad konflikt mellan polisen och de som bor där. Men det händer ju andra saker i avsnittet också. En av poliserna som blivit pappa kommer till polisstationen med sin nyfödda bebis. Och alla bekymmer är som bortglömda för en stund. Men så kommer de tillbaka till verkligheten och måste hantera den på något sätt också. Så ja; det var ett händelserikt avsnitt. Jag tror det mest händelserika var det som Sara var med om. I början av avsnittet så sitter hon med en läkare som säger att hon kan ta några piller men att det kan ge henne blödningar. Hon säger då att hon inte kan ta de just då eftersom hon måste jobba. Men hon kämpar också med många personliga frågor som otrohet och om gud finns. Och i slutet så tar hon tabletten i alla fall. Så på ett sätt knyter det ihop säcken. Från att inte vilja till att faktiskt ta den. Och jag gillar hur det här avsnittet avslutar sig själv med att en av poliserna dansar i massan med de som ockuperat rivningsprojektet men som egentligen inte får vara där. Det får man reda på under avsnittet också; att de inte får vara där. Och de gör allt för att det ska vara en polisfri zon. Det går så långt att de till och med tar SVT dit. Och polisen får stå bredvid medan de får höra vilket dåligt arbete de utför. Av en person som verkar ha övertygat sig själv att det är rätt sak att göra. Att ockupera ett rivningsprojekt. Slutligen skulle jag väl vilja säga att brännpunkten väl ligger i politiska åsikter och att det här med att ses som vänster för att man ockuperar ett rivningsprojekt väl är lite konstigt. Jag menar; det finns ju så många sätt att vara vänster på och vissa väljer att ockupera rivningsprojekt, andra väljer att vara lite mer lugna och inte väcka sådan uppståndelse. Det är helt upp till en själv hur man vill att man ska uppfattas av andra…
Vad ska jag skriva om nu då? Jag har så himla många tankar. Men jag glömde nämna att de hade fått lov att utlösa en bomb i Tunna blå linjen. Det blev en smäll och sen blev det inget mer med det. Det visade sig vara en vanlig jumpapåse med jumpaskor och liknande saker. Så tillbaka till mina tankar. Jag vet inte vad jag skriver för något. Men nånting måste jag väl ändå ha skrivit eftersom jag har en massa text att gå igenom. Också tänker jag på Leah och Jesse. Om de ska bli ihop. Eller om de ska fortsätta med de relationer som de har. Det blev inte alls som jag trodde att det skulle bli. Men det kanske är bäst som det är just nu trotts allt. Det verkar ju trotts allt som att de är kära…
En annan grej som serien tar men som inte var så tydligt i det här avsnittet var rasismen inom poliskåren. Det är den som får svarta att behandlas sämre än en vit. Och det är den som försämrar svartas livslängd drastiskt. Nu pratades det inte om någon rasism i det här avsnittet men likväl drabbades en person av rasism i förra avsnittet. Så pass allvarligt att han brottades ner på backen…
Skogsnytt 