Det känns inte som jag berättat tillräckligt om hur jag hade det på högstadiet egentligen. Jag vill ju äga min historia. Men högstadiet fick mig att göra saker som jag inte tyckte om att göra egentligen. Mina klasskamrater från Siknäs skola hade automatiskt hamnat i samma klass som mig och även om jag hatade det så skulle vi stå ut med det. Gänget ville jag aldrig gå med i eller bli en del av. Jag missade mycket av fritiden i Mora när jag åkte hem och var ute i skogen. Jag gick ju i kör som ensam kille bland en massa tjejer. Jag provade också att rida en kort stund. Men det jag var som ovanast vid, det jag inte kunde vänja mig vid, var hur tajt schemat. Hur mycket vi skulle hinna med på så kort tid som möjligt. Vad hade vi för lektioner egentligen? SO, svenska, matte, spanska, biologi, kemi, fysik, musik, idrott, hemkunskap och konst. Jag missar säkert något men det var i alla fall i stort det våra lektioner handlade om…
…
Allt jag kunde minnas var de gråa korridorerna. Det var de jag fick stå ut med under de tre år jag fick gå i högstadiet. Mina favoritlektioner var spanska, kemi, svenska och konst. Det var något väldigt utvecklande att studera konst. Något som jag inte hade känt förut. Jag bara älskade att lära mig mer om konst och de olika tillvägagångsätt man kunde göra konst. Jag gjorde mitt allra yttersta för att överanalysera konst. I min fantasi kunde jag kliva in i konstverk precis som i något Super Mario-spel. Det här var annorlunda dock. Jag gillade Banksy. Jag gillade hans samhällskritiska målningar på gråa väggar. Det fick mig att tänka att jag kunde skriva om något bortanför de gråa korridorerna. Men det var inte förrän jag började i Brunnsvik som jag hade den där drömmen om de oändliga gräsmarkerna och tätbevuxna skogarna. Jag tyckte om att titta på konst då också. Det fanns en konstutbildning, till och med, i Brunnsvik. Brunnsvik konst tror jag den hette. Och vi, vi, hette Brunnsvik Ord. Det var sedan gammalt. Men jag var med en tjej då som jag trodde jag var ihop med. En tjej som jag gick runt och tittade på konst med. En tjej som kysste en annan tjej mitt framför mig. Så var våran relation slut helt plötsligt. Numera har hon försvunnit spårlöst. Boendet klagar på att jag bjuder ut en tjej på dejt. Jag undrar om det inte finns större problem att fokusera på. Jag är ju vänster. Och jag har varit det för ett tag nu. Och det var hon också. Hon till och med var kommunist. Men så var hon kär i en annan tjej. Tänk vilken värld jag levat i som trott att jag skulle få vara ihop med en hur som helst! Och nu attraheras jag väl lite av Maria Sur eller Romina Pormuktari. Men som sagt frågade jag ut en personal ut på dejt och det blev en jätteuppståndelse över det. Vi boende får inte känna såna känslor för personalen. Däremot kan vi gå kurser i hur vi får känna och sådana saker. Det är så bisarrt att jag inte vet var jag ska börja…